Oh what good is it to live with nothing left to give.

Haft en väldig bloggtorka, en dator torka över lag faktiskt om man inte räknar med serierna jag följer såklart. Vet inte riktigt vad som fick igång min skrivlust men någonstans i Hagaparken skulle jag tro tillsammans med min fina Johanna. I solen med tunnbrödrulle och lite bubbel klarnade en del saker. Och jag insåg hur mycket jag saknat att umgås med mina fina vän. Och hur mycket jag faktiskt saknar alla andra mina fina vänner som jag helt enkelt inte funnit tid till den senaste tiden. Det ska det bli ändring på!

Nästa vecka ska jag och Therese till Halmstad och festa på Fegenfesten, ska bli hur kul som helst! Zandra ska också dit hoppas jag (gumman jag hade tänkt ringa dig ikväll om du läser det här!) och det ska bli hur kul som helst att träffa Daniel och de andra små pojkarna igen =)

Jag har insett att jag blivit lite långsint. Eller kanske inte långsint, jag har fortfarande lätt för att förlåta människor men jag kan inte riktigt släppa saker längre, glömma. Det finns kvar någonstans i bakhuvudet och jag känner att jag tar avstånd till och från till vissa människor.. Jag har blivit vaksam, försiktig med vem som jag ska ta in i mitt liv och även med vilka som ska stanna kvar. Ibland undrar jag om alla mina vänner är mina vänner för att de vill eller för att de känner att de måste..

En sak är iallafall säker, den här låten är underbar!! Vicksy är så trött på mig för jag spelar den hela hela tiden haha men jag kan inte få nog. Lyssna och njut!



Kommentarer
Viktoria

Haha, jag dööör! Men du ska veta att jag älskar dig ändå;)

Kul det var att titta in här idag och hitta en drös med en massa härliga nya inlägg, det gillar vi!:)

Tänker på dig och din saknad! Man ser saknaden på dig och hur mycket du gillar de små liven! Min vän, ge inte upp det du håller kär!

Puss på dig underbaring

2010-05-10 @ 23:05:36


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0