Sweep me of my feet.
Ibland önskar jag att någon annan hade alla svar till mig. Att man kunde se sig själv uppifrån och avgöra vad som faktiskt är bäst för en själv. Idag ringde mamma och va ledsen. Förr skulle jag struntat i vilket, men nu verkar jag ha växt upp och känner verkligen med henne. Jag vill inte att hon ska vara ledsen. Man kan säga vad man vill om min mamma, men ställer upp det gör hon alltid. Jag brukade reta syrran för att hon är så lik mamma och jag är lik pappa, som om det hade varit något negativt för henne och positivt för mig. Nu tycker jag att det är positivt för oss båda, för mina föräldrar är verkligen föräldrar som ställer upp. Om det så har varit att åka halva Sverige runt för en häst, hämta mitt i natten för att ingen annan gör det, åka med på alla tävlingar och ta massa skit från mig för att jag är så nervös till att alltid passa Alexander och Sigge så fort min syster behöver det eller sätta över en slant på mitt konto. Och allt detta utan att klaga. Jag och min syster är bortskämda på många sätt och vis och jag vet att det stuckit i mångas ögon många gånger men jag är glad över att mina föräldrar behandlat oss som dem gjort. Jag har blivit en bättre människa, en människa som vet att jag förtjänar det allra bästa oavsett vad det är. Jag har lärt mig att hålla ihop och ta vara på dem man älskar även när det är som svårast. Efter allt vi gått igenom kan jag stolt säga att jag älskar mina föräldrar och min syster mer och mer för varje dag.
Bästa!
Syrrans man är också min familj.
Mamma och syrran på besök i Sthlm :)
Kommentarer
Trackback
