Don't go with your dreams untold.

Alltså, är det normalt att gråta för att man äntligen känner att allt bara går precis som man vill? Satt och lyssnade på sjukt bra musik igår, min andra fredags kväll i rad som jag är hemma, själv, och jag kom på  mig själv att börja gråta. Inget sånt där hysteriskt men det föll tårar ner för min kind och jag kände mig alldeles lycklig inombords. Kanske är det för att saker och ting håller på att falla på plats. Kanske för att jag ser ett ljus och kanske för att jag för en gångs skull faktiskt tar tag i saker och ting i god tid (okej minus uppsats pmet som ska vara inne på måndag och jag har knappt en sida av tre). Samma sak när jag promenerade runt ladugårdsgärdet igår, gick förbi hagar med hästar, stod och njöt i den varma solen och bara va. Det kanske är vårens och solens framkost som ger mig det glädjerus jag behövde. Oavsett vad vill jag inte att det ska försvinna. Vilket dagens mail inte heller gjorde, ex antal betalda semesterdagar att ta ut, jag tackar jag!
Bara för att vara lite extra tråkig kan jag ju iaf berätta att jag äntligen bestämt ämne för uppsatsen, EU:s integrationsprocess och framtid. Den ska dessutom skrivas på engelska. Av några anledningar som jag inte vill dela med mig av förrän jag vet mer. Känner mig nöjd, det som behöver pillas på är metoden. Jag vet inte riktigt hur jag ska gå tillväga.. förutom att den ska vara teoriprövande. Men jag gillar ju intervjuer så vi får väl se om jag kan klämma in det. Så nu vet ni vad jag kommer hålla på med fram till början av juni. Sen blir det banne mig USA för hela slanten.
Snart ska jag träffa finaste vännen Vicks, det var ett tag sen. Både hon och jag har fått ställa in de senaste gångerna vi sagt att vi ska ses men idag smäller det! Har massa ideer jag måste bolla med henne med, tydligen hade hon också det. Vi och våra ideer. Haha alltid storslagna! Hon kommer bli något stort en dag är jag helt säker på. Kvällen erbjuder dessutom fest vilket alltid gillas. Sen bjuder söndagen på plugg och bandy! Hoppas på lika fantastiskt väder imorgon som idag och igår. Nej nu har jag fan skrivit en roman om ingenting alls så nu slutar jag.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0