Idol.
Sitter i soffan och tittar på Idol, helt själv tro det eller ej. Vet inte hur länge sen det va sen jag va hemma en helgdag själv.. dock tror jag att både Sofisen och Johanna och kanske Totti kommer senare men ändå.. Jag vet inte om jag riktigt tycker om att vara själv längre. Jag tänker för mycket numera. Innan kunde jag slappna av själv och njuta av mitt egna sällskap, nu vill jag hellre hålla mig sysselsatt.
Dock märks det att jag har mycket att tänka på. Så fort det är något jag bekymrar mig eller är ledsen över dras jag alltid till Kent. Det slår aldrig fel och även så inte denna gången heller. Sitter och lyssnar nu och det ger mig ro. För många är Kent deppmusik men inte för mig, det ger mig ro i min själ.
Just nu tänker jag på min häst. Det är inte så att han är skut dålig på något sätt men han har fått ngt i benet som inte behandlingarna tar. Veterinären nere i Kristianstad tycker operation men när vi pratade med veterinären som isåfall skulle göra operationen fick vi veta att det är 50% av alla hästar som gör operationen som blir bra och 50% blir inte bra. Och av de 50 som blir bra är det 25% som blir bättre medan de andra 25% blir något bättre men inte återställda. Då tog jag och pappa beslutet att det inte blir någon operation. Chester får bli pensionär och komma hem igen. Jag vill inte utsätta honom för något som ändå kanske inte kommer hjälpa och han är ändå 15 år nu. Det jag nu håller tummarna för är att han inte kommer ha konstant ont eller må dåligt så att vi måste avliva honom. Veterinären trodde inte det men jag vill ha hem honom så vi kan avgöra det. Började gråta idag när pappa tog upp att det va ett alternativ, för jag vet att det är det men jag vill helst inte tänka på det. Chester har varit min allra bästa vän i hur många år som helst. Han är en vän som alltid funnits där för en när alla andra svikit. Han vet när jag är ledsen, då lägger han mulen på axeln och myser. Han har verkligen hjälpt mig genom mina svåraste tider, jag är honom evigt tacksam och ser jag att han har det minsta ont även när han bara går i hagen kommer jag att ta väck honom, skulle aldrig låta min häst lida för min skull. Så mina vänner, om jag är depp just nu handlar det om att jag oroar mig för min största kärlek.
Och färglös som en tår blir jag utan dina andetag. Vad vore jag utan dina andetag.
Dock märks det att jag har mycket att tänka på. Så fort det är något jag bekymrar mig eller är ledsen över dras jag alltid till Kent. Det slår aldrig fel och även så inte denna gången heller. Sitter och lyssnar nu och det ger mig ro. För många är Kent deppmusik men inte för mig, det ger mig ro i min själ.
Just nu tänker jag på min häst. Det är inte så att han är skut dålig på något sätt men han har fått ngt i benet som inte behandlingarna tar. Veterinären nere i Kristianstad tycker operation men när vi pratade med veterinären som isåfall skulle göra operationen fick vi veta att det är 50% av alla hästar som gör operationen som blir bra och 50% blir inte bra. Och av de 50 som blir bra är det 25% som blir bättre medan de andra 25% blir något bättre men inte återställda. Då tog jag och pappa beslutet att det inte blir någon operation. Chester får bli pensionär och komma hem igen. Jag vill inte utsätta honom för något som ändå kanske inte kommer hjälpa och han är ändå 15 år nu. Det jag nu håller tummarna för är att han inte kommer ha konstant ont eller må dåligt så att vi måste avliva honom. Veterinären trodde inte det men jag vill ha hem honom så vi kan avgöra det. Började gråta idag när pappa tog upp att det va ett alternativ, för jag vet att det är det men jag vill helst inte tänka på det. Chester har varit min allra bästa vän i hur många år som helst. Han är en vän som alltid funnits där för en när alla andra svikit. Han vet när jag är ledsen, då lägger han mulen på axeln och myser. Han har verkligen hjälpt mig genom mina svåraste tider, jag är honom evigt tacksam och ser jag att han har det minsta ont även när han bara går i hagen kommer jag att ta väck honom, skulle aldrig låta min häst lida för min skull. Så mina vänner, om jag är depp just nu handlar det om att jag oroar mig för min största kärlek.
Och färglös som en tår blir jag utan dina andetag. Vad vore jag utan dina andetag.
Kommentarer
Marie
Det är ett klokt beslut att ta bort honom om han nu skulle ha ont. Vet själv att det är jobbigt men men vill inte att dom ska behöva lida heller. Om du åker hem får du pussa på honom från mig med ;)
Trackback
