Något som jag blivit förundrad över under den här kursen är landet Iran. Jag kan inte mycket om dem länderna men ska ärligt säga att jag alltid tänkt att det är islamiska länder med väldigt annorlunda lagar och regler. Inte ens när S sa att hälften av folket i Iran inte är troende avfärdade jag det med ett jaja visst typ. Sen läser jag om Iran, att var en anti-religiös linje i landet tills 1980 då landet togs över av muslimerna. 1980, jag blev helt paff, det är ju bara trettio år sen vilket jag aldrig hade trott! Att folket ville ha en reformation av det nuvarande och trodde att det skulle bli bättre medan de egentligen bara fått det sämre. Iran är också det mest komplexa statsskicket av de länder vi läser om och har verkligen börjat fascinera mig något enormt. Tänk vad sjukt intressant att få vara med och kriga om steningen mot kvinnor. Att kunna förändra något. Jag kan bara säga att jag är så sjukt glad över att jag är född i denna delen av världen. Det ska man vara tacksam över mer än en gång.

För att lätta upp stämningen lite kan jag påpeka att jag knappt kan gå efter ett sjukt givande pass med min PT. Jag tycker verkligen att hon är så grym och hon ger mig också lite creed. Hon tyckte att jag va väldigt inspirerande att träna då jag aldrig gav upp och alltid kämpade allt jag kunde. Jag menar, idag va jag nära att trilla ihop med 18kg på ryggen i utfall när benet inte höll längre. Jag är så sjukt stolt över mig själv att jag gör det här. Det är allt som räknas. Jag mår så himla mycket bättre.

Jag tycker det är bra att tro, det kan hjälpa en i svåra situationer tex när någon närstående går bort eller är svårt sjuk. Jag tror på att vara snäll mot sina medmänniskor. Att förlåta och ge folk en andra chans. Att ånger är som att betala för sina skulder. Jag tror på förståelsen att folk är olika och att alla är unika och fina på just sitt sätt.

Jag tror på kärleken, inte bara "vanlig kärlek" utan kärlek till allt man har i livet. Man ska vara mer tacksam i livet, man ska uppskatta det man har och tro på att det kommer bli bättre.

Att jag sen skulle få bli fadder, eller gudmor som det hette innan, gjorde ju bara att jag föll för denna lilla killen ännu mer. Det är jobbigt att jag är så långt ifrån ibland, men samtidigt vet jag att jag kommer make it up to him big time. Jag kan inte riktigt beskriva den kärlek jag känner för min guldklimp. Och jag kan bara tänka mig den kärlek min syster känner för honom.

När detta underbara barn kom till världen visste jag att det fanns mer i livet än det jag hade då. Han har gjort mig till en starkare människa. Konstigt nog. Han är kärlek, han är lycka, han är det bästa som finns i vår familjs liv.

Finaste pojken.

Förresten, glömde ju helt bort jag har gått och blivit blond idag. Eller iallafall blondare än vad jag varit på väldigt länge känns det som :) Det känns verkligen konstigt haha, att ens egen hårfärg kan kännas konstig men är ju ett år sen jag var det :) Men jag är väldigt nöjd, det är dags att hitta tillbaka till sig själv igen.

Min fina vän Sofia skrev att hon va själv sin bästa vän. Det tror jag är väldigt sant men med risk för att låta lite töntig måste jag ändå säga att min häst Chester har varit min bästa vän under väldigt lång tid. Kanske också speciellt när jag behövde det som mest. Det är något speciellt med relationen man får till en häst och jag har full förståelse för de som inte riktigt förstår. Men Chester älskar mig, ovillkorligt, oavsett hur jag ser ut eller vad jag har gjort. Han dömer inte och kan alltid trösta. Jag skulle ändå vilja säga att han är på något vis är ett substitut till mig själv. Att veta att det finns någon som alltid kommer älska dig och komma ihåg dig. Senast jag va där och hälsade på märktes det att han saknat mig. Den känslan går inte riktigt att beskriva.

Jag är så glad att jag har valt att ha alla dessa fina vänner i mitt liv. Vissa som förstår mig, vissa som får mig på bra humör och vissa som jag vet kommer finnas där vad som än händer. Beroende på vad jag har för problem, eller vad det är som tynger mig så finns det alltid en vän för varje problem. Vissa vet mer om mig och förstår mig kanske mer än andra men det är också just för att jag har släppt in dem. Jag har en tendens att prata om mycket och få det att låta som om jag berättar mycket om mig själv men sanningen är att det är ett fåtal av mina vänner som faktiskt känner mig och vet saker om mig. De har jag lite extra varmt om hjärtat.

Någon av de här tre nyanserna funderar jag på, den i mitten är ju mer blondare medan den sista är mer åt det röda hållet. Men som sagt vi får se vad min bästa frisör säger. Förresten så kan jag passa på att rekommendera henne. Marlene på salong Balsam vid St:Eriksplan!

Jag kan inte fatta att jag precis va ute och gick i 45 min i snöstorm! Men oj vad mysigt det va och så himla vackert. Jag älskar Stockholm på alla sätt och vis, även om jag ännu inte känner mig hemma här så är här så fruktansvärt vackert. Men jag hade huvudvärk och kände att jag behövde frisk luft. Nu ska jag försöka att fortsätta plugga lite innan det blir lunch med S. Sen träning med PT och sen plugg igen. De närmsta dagarna kommer bestå av väldigt mycket plugg. Vilket jag faktiskt har motivation till efter förra tentan :)

8.00 - Jag gick upp, duschade, stressade och åt en banan.

10.00 - Skulle varit framme i skolan men var sen så var framme 10.20..

10-13.00 - Fullt fokus på grupparbetet och det faktum att både jag och Sara fick A på tentan!

13-15.00 - Seminarie med redovisningar och lite genomgångar (höll på att somna typ halv tre)

15- 17.00 - Åkte tunnelbana till centralen, gick och kikade på Lanvin (inte alls imponerad!!), väntade på Jempa. Mötte världens bästa Johanna på H&M i all hast. Mötte upp Jempa och satte mig på tuben mot Hässelby Strand.

17.00 - Kom hem till världens bästa Vicks som hade bakat äppelkaka med vaniljsås, MUMS. Senare fick vi även bakad potatis med skagenröra. Världens bästa Vicks!!

23.00 - Äntligen hemma och Therese ligger och sover och jag ska snart krypa i säng.

Vill inte väcka Tessie som sover så blev inte så utförligt, men ärligt talat är det inte så mycket mer jag gör om dagarna om man inte räknar med träningen som jag inte hann idag eftersom jag försov mig :)

Måste bara tillägga att jag blev måttligt förtjust över Lanvin kollektionen.. klänningarna va mycket finare på bild och nästan lite dålig kvalitet på tyget. Nej en riktigt besvikelse. Dock var det ett armband och ett halsband som va gudomligt vackra! Men det får bli en annan gång när ekonomin tillåter så att säga!

Jag har aldrig riktigt känt den där kärleken till en partner. Att man skulle göra allt för den och lite till och att hela ens värld skulle gå under om just denna personen inte fanns. För mig är kärlek något jag strävar efter, något jag vill hitta och något som jag också har. Just nu träffar jag en människa som börjar få mitt liv i gungning, som får mig att le och pirra i magen. Som gör mig generad och som kan läsa mig utan och innan. Ännu känner jag inte den kärleken, men jag är kär. Man måste våga för att kunna vinna och jag vågar denna gången, sen får det bära eller brista. För det tror jag är det man måste göra, man måste våga satsa på kärleken. Våga tro och våga hoppas.

Däremot har jag känt en annan typ av kärlek till min ponny Chester. Det kanske låter konstigt för folk som inte håller på med hästar men den kärleken jag känner för honom är gränslös. Det finns inget jag inte skulle kunna göra för honom och skulle han gå bort skulle det vara den värsta dagen i mitt liv. Han har funnits där i så många år, när jag var ledsen kunde han alltid pigga upp mig. Hästar är smarta djur och han kände ofta på sig när jag var ledsen.

Mina vänner har jag också står kärlek till och vad som än händer kommer den kärleken alltid finnas kvar. Vänner består som man brukar säga och så är det i det här fallet. Det finns några jag skulle offra allt för i mitt liv. Det är kärlek för mig.

Shoot, igår åt jag ovanligt mycket, vilket jag gjort hela helgen men det är för att päronen varit här. Men iaf, en grov macka till frukost, pasta med parmaskinka till lunch och sen thai mat - kyckling cashew till middag följt av lite marabou digestive. Detta är väldigt mycket mer än vanligt men mina föräldrar har helt andra matvanor än mig :) Jag brukar i princip bara äta en lagad måltid om dagen och havregrynsgröt på morgonen och frukt i skolan. Träning på det och sen något lagat efter det. Jag är inte alls lika hungrig längre och det är nog därför jag har sån sjuk magknip just nu och är riktigt dålig i magen. Några år tillbaka hade jag problem med magen, kunde inte äta mer än fem tuggor innan jag hade riktigt ont i magen och ville inte ha mer. Sen i våras fick jag kycklingbakterie och min mage har inte riktigt återhämtat sig efter det. Så därför har jag valt att försöka äta lite lättare mat, men nu såhär när man har finbesök får man ställa upp :)

Jag ska dock börja en ny matperiod, som består av minskade kolhydrater och en dag i veckan som består av att äta precis vad jag vill. Tydligen ska det vara receptet för min, hör och häpna, hårda träning. För träna det gör jag, minst tre dagar i veckan. Tur för mig att jag inte är ett stort fan av kolhydrater som bröd och pasta. Så det börjar idag, kunde ju inte börja när mina föräldrar var här. Det var nog allt.

Nu har mina föräldrar åkt hem också så nu ska jag sätta mig med ett stort leende på läpparna och kolla igenom lite serier som jag inte hunnit se denna veckan. Först ut: Criminal Minds! (För att Dr Reid är sååå sjukt snygg haha)

Jag börjar med min mamma. Min mamma har alltid varit en form av "hemmafru". Det ordet passar inte riktigt oin, man kanske mer skulle kunna kalla henne "hemmamamma". Hon satsade inte på någon karriär och ger ner i timmar när jag och syrran va små. Hon ville inte att vi skulle behöva vara för mycket på dagis eller fritids. Jag var så lite på fritids att jag faktiskt grät och skrek på mamma att jag ville vara där mer. Jag insåg inte då hur lyxigt det faktiskt var att bli hämtad tidigt varje dag och kunna leka med Hanna, som oftast också blev hämtad tidigt varje dag. Som jag tidigare nämnt var jag rädd för män när jag var liten och mycket riktigt var jag också en mammas flicka när jag var liten. Det var bara mamma hit och mamma dit. Inte ens pappa fick torka mig utan det var mamma som skulle göra det. Detta förändrades med tiden och jag och min älskade mamma har haft en knepig relation under min uppväxt. Jag brukar inte vilja prata om det eftersom jag inte riktigt tycker det rör någon annan än min familj. Men min mamma var sjuk under stora delar av min uppväxt och det är inte förrän nu på senare år jag kan förstå varför hon varit som hon varit och hur hon behandlade mig under vissa perioder. Numera har vi en mycket bättre relation, just för att jag blivit mera vuxen och för att hon mår mycket bättre. Och antagligen också för att jag inte bor hemma längre. Min mamma har alltid ställt upp, hon lagar fantastisk mat (den genen har jag fått hehe) och hon är egentligen helt underbar. Nu kan jag skylla på sjukdomen, det ändrar inte hur ledsen jag var då men det ändrar hur jag och min mamma har det idag. Min mamma har gjort mig stark.

För att fortsätta med min pappa. Eftersom relationen har varit som den var med mamma så har min relation med min pappa blivit den absolut bästa relationen jag har i mitt liv. Jag är pappas flicka ända ut i fingerspetsen. Mycket tack vare hästen och stallet. Vi åkte dit tillsammans varje dag under hela högstadiet och gymnasiet. Ofta var det så skönt för mig att komma hemifrån, åka dit där jag mådde som bäst. Och som pappa ställt upp. Skjutsat till tävlingar, knipit när jag skällt och skrikit på honom, när jag fått utbrott. Och som vi har skrattat och haft roligt. Jag har inga ord att beskriva hur mycket jag älskar min pappa. Jag har fått höra av människor att vi är väldigt lika och att man kan höra skillnad på mig när jag pratar om mina föräldrar. Inte för att jag inte älskar min mamma, för det gör jag, men min pappa har en speciell plats i mitt hjärta som inte riktigt går att förklara. Han har alltid trott på mig, fått mig att känna att jag kan klara allt. Han har peppat mig och jag är så stolt över att jag blivit som min pappa. Jag är envis, jag har dåligt tålamod och jag ställer alltid upp. Våran familj hade inte klarat sig utan min pappa. Han är stöttepelaren. Han är det bästa jag vet, han är min inspiration och min förebild, han är mitt liv.

Båda mina föräldrar är världens snällaste och bästa föräldrar man kan ha. De har alltid ställt upp för mig och min syster och lyckats få familjen att fungera tack vare motgångar. Jag är stolt över att bli som mina föräldrar. De har gjort mig till den jag är idag och det är jag väldigt tacksam över.

Jag träffade Fredrik i ettan på gymnasiet. Han gick på Plönninge (haha) där jag kände några äldre tjejer som jag brukade umgås med tack vare hästarna. Jag tyckte alltid att han var trevlig men tänkte inte så mycket på det och jag trodde ju knappast att han skulle vilja något mer med mig, jag hade nämligen någon månad tidigare legat och  krälat aspackad med min vän Annika på golvet där han bodde när han och en annan kille gick förbi. Efter ytterligare några fester så träffades vi för första gången själva. Jag kom ihåg det jätte väl, jag va jätte nervös och de som känner mig vet att när jag blir nervös måste jag ha något att pilla med. Det fick bli en läkerol ask. Haha han och jag brukade skämta om den där läkerol asken långt efter att vi gjort slut. Iallafall, vi träffades och blev väl egentligen tillsammans rätt snabbt men jag var inte direkt kär och mycket var på mina villkor. Men så en dag utan att jag visste ordet av var jag kär. Iallafall det jag då trodde var att vara kär.

Vi hade riktigt kul ihop jag och Fredrik. Han lärde mig köra cross, för på den tiden var det så vi tog oss till varandra. Han hämtade mig med crossen och körde även hem mig med den. För det var svårt att sova över på den tiden, man hade skola och bodde hemma. Men jag var ingen naturbegåvning direkt. Det bästa med oss var att vi hade många gemensamma vänner, eller vi skaffade oss, så vi kunde festa ihop. Vi tofflade typ aldrig och den tiden med Fredrik är en av de bästa tack vare alla grymma vänner jag lärde känna under tiden. Det absolut finaste han gjorde var att efter att jag varit i Stockholm över midsommar så hade han kört genom hela stan (säkert 3 mil) med crossen och i handen hade han en stor bukett röda rosor som stod på mitt bord när jag kom hem. Han var fin, han behandlade mig väldigt bra och jag lärde mig grymt mycket om hur ett bra förhållande är.

Jag tycker fortfarande jätte mycket om Fredrik även om vi inte har någon kontakt längre direkt sådär så hoppas jag att han är lycklig och att han träffat en bra tjej som han kan skämma bort :)

Åh idag kommer mina föräldrar. Jag kan inte vara annat än super glad. De har med sig så massa roliga saker till mig och även deras eminenta sällskap. Jag har kommit på att min pappa änvänder så konstiga ord ibland. Jag kommer ihåg om typ Hanna ringde hem och jag satt på toa då sa han att jag va indisponibel. Haha och nu när de skulle komma sa han att jag fick ta hand om en halt och en lytt. Han va den halta och mamma den lytta. Man kanske inte ska tillägga att pappa lärt mig allt jag kan? ;)

Jag vill bli blond. Ju mer jag kollar på gamla bilder desto mer saknar jag det!

När jag va liten var jag rädd för män, jag vågade inte ens gå fram till min morfar. Men det fanns en man jag älskade, Ivar. Min gammelmorfar som var världens bästa. Numera bor min familj i hans hus som han byggt alldeles själv. I Haverdal, precis vid havet. Det är det vackraste stället jag vet.

Jag började rida när jag var två år. På min systers ponny Ragnhild och på underbara Batte, familjen Dahls ponny. Jag fick sporadiskt rida på allas hästar tills den dagen jag blev 6 år och fick börja på ridskola. Jag minns sm igår första gången jag fick galoppera och även första gången jag trillade av. Eftersom jag vid den tiden var väldigt mesig så ville jag inte rida den ponnyn mer haha. Sen vid 12 års ålder fick jag min alldeles egna häst. Chester. Denna fina underbara varelse som varit det bästa jag vet nu i tio års tid.

Att jag hade häst och höll på med det präglade min skoltid. Jag prioriterade alltid hästarna och jag kände det aldrig som en uppoffring. Jag var absolut inte den populäraste i klassen och tack vare just stallet blev jag aldrig riktigt utsatt för den groteska mobbning som faktiskt ägde rum i min högstadieklass. Men däremot var det typiskt mig att räcka upp handen för att säga något som lät roligt i mitt huvud men som inte alls blev lika roligt när man sa det högt och alla skrattade för att det var så dåligt. I gymnasiet fortsatte mitt stora hästintresse och ett tag hade jag två hästar. Jag klarade gymnasiet med väldigt bra betyg. Jag pluggade aldrig men jag hade lätt för mig. Kanske var det därför det var så lätt att kombinera skolan, vännerna och hästarna. Aldrig har jag tröttnat och aldrig har jag gett upp. Det är sån jag är, har jag gett mig fan på något så ska jag klara det. Whatever it takes. Och eftersom jag älskade hästarna över allt annat fanns det inget annat jag hellre ville göra.

Efter gymnasiet drog jag iväg till Grevlunda, Kivik till Lisen Bratt och Peder Fredricsons hästgård för att arbeta. Det var slitigt och det var drygt många gånger. Men så mycket som jag lärde mig och så bra som jag mådde där har jag inte gjort efter det. Sen var det Halmstad några år med mycket motgångar som var självförvållade innan jag till slut hamnade här i Stockholm där jag nu pluggar på Universitetet. Jag har alltid vetat vad jag vill göra och jag har aldrig kollat tillbaka för att ångra mig. Vela är inget för mig. Jag är en väldigt omtänksam tjej och jag har väldigt ofta satt andra framför mig själv och verkligen ställt upp för de som behövde det. Jag vill att mina vänner och min familj ska ha det bra, när de är lyckliga är jag lycklig.

Nu hoppas jag att livet kommer fortsätta sådär bra som det bara kan och att jag till slut kommer underfund med vad jag vill göra med mitt liv. Men i framtiden hoppas jag att jag har en gård med både egna hästar och hästar som kommer för att rehabiliteras. Självklart massa andra djur också! Fast först kan jag tänka mig att bli ambassadör eller advokat eller något annat riktigt roligt!

Jag blev utmanad att skriva 30 sanningar om mig själv och jag är väl inte sämre än att anta den utmaningen. En sanning varje dag. Ska bli kul att läsa min fina vän Sofias sanningar också. Verkade visst vara två vad hade jag på mig idag, bäst att man kommer ihåg så man har ngt snyggt på sig ;) Det första jag alltså ska göra är att presentera mig själv. Men eftersom jag bara har Lenin, Stalin och Mao i huvudet just nu så börjar jag imorgon.

♥ Dag 1 – Presentera mig själv. 
♥ Dag 2 – Min första kärlek.
♥ Dag 3 – Mina föräldrar.
♥ Dag 4 – Det här åt jag idag.
♥ Dag 5 – Vad är kärlek.
♥ Dag 6 – Min dag.
♥ Dag 7 – Min bästa vän.
♥ Dag 8 – Ett ögonblick.
♥ Dag 9 – Min tro.
♥ Dag 10 – Det här hade jag på mig idag.
♥ Dag 11 – Mina syskon.
♥ Dag 12 – I min handväska.
♥ Dag 13 – Den här veckan.
♥ Dag 14 – Vad hade jag på mig idag.
♥ Dag 15 – Mina drömmar.
♥ Dag 16 – Min första kyss.
♥ Dag 17 – Mitt favoritminne.
♥ Dag 18 – Min favoritfödelsedag.
♥ Dag 19 – Detta ångrar jag.
♥ Dag 20 – Den här månaden.
♥ Dag 21 – Ett annat ögonblick.
♥ Dag 22 – Det här upprör mig.
♥ Dag 23 – Det här får mig att må bättre.
♥ Dag 24 – Det här får mig att gråta.
♥ Dag 25 – En första. 
♥ Dag 26 – Mina rädslor.
♥ Dag 27 – Min favoritplats. 
♥ Dag 28 – Det här saknar jag.
♥ Dag 29 – Mina ambitioner.
♥ Dag 30 – Ett sista ögonblick.

Jag upptäckte en kommentar till ett av mina förra inlägg. Jag tror att det var någon som tog illa vid sig av vad jag sa. Jag kanske formulerade mig lite dumt, jag har haft underbara vänner under mitt liv som varit ärliga och som ställt upp för mig. Framförallt mitt gamla gäng där hemma, såsom Hanna, Jennie, Sofia, Sandra osv. Även Zandra har alltid funnits där och Vicks och Jenny. Även M och J var fantastiska under vissa perioder i mitt liv och jag vet att båda två är oerhört lyckliga just nu så även om vi inte har kontakt längre är jag genuint glad för deras skull. Sen jag flyttade upp hit till Sthlm har jag träffat några underbara människor; Sofia, Therese, Johanna och Sara. Jag har lärt mig att förtjäna sin vänskap och jag är glad att vissa av mina underbara vänner är så bra på att förlåta.

Just ikväll känner jag att det verkligen är en lyssna på musik kväll. Ibland bara älskar jag att sätta volymen på högsta och sjunga med. Mina vänner tycker jag är konstig då det är det som brukar kallas "depp" musik som gör mig på ett absolut strålande humör.

Detta spelas just nu:

Snart ska jag också sätta mig och läsa lite om Japan och Tyskland, börjar bli riktigt riktigt kul på föreläsningarna nu, dock har jag lite ångest inför tentan. Första salstenten ever. Lite läskigt faktiskt...

Första gången jag hörde den här låten tyckte jag och Tessie den va riktigt skit men ju mer jag lyssnar på den desto mer gillar jag den haha ;)

Igår när jag låg och pratade med bästa sambo innan det va dags att somna slog det mig. Hon sa att jag som vän va väldigt ärlig och rak och ingen direkt tissel tasslare. Men det är för att jag faktiskt vågar vara ärlig och rak mot just henne. Det är många vänner som jag hellre går undan för men jag känner att jag har den relationen med Therese att hon vet att jag inte menar illa när jag ibland är brutalt ärlig. Det är faktiskt för hennes eget bästa. Jag önskar att någon hade varit sådär ärlig mot mig när jag som mest behövde det för några år sen. Jag tror jag numera faktiskt kan framstå som lite känslokall men egentligen så gör det mig inget, för jag hoppas att de personer i mitt liv som jag älskar faktiskt vet det och märker det. Men numera ska man förtjäna att vara i mitt liv annars kan det kvitta. Så tycker jag alla borde resonera. Man är värd så himla mycket bättre än vad man tror. Men det har tagit mig en lång och smärtsam process för att komma dit, men jag är där och jag kunde faktiskt inte må bättre.

Imorgon ska jag återigen baka lussekatter, jag tyckte det va så himla roligt att baka så jag gör det igen :) Ska göras pepparkakor i veckan också. Blivit värsta bakmamman haha ;) Idag va det fars dag och jag tycker min pappa är det absolut bästa i hela världen. Jag kunde inte önska mig en bättre pappa än han. Bästa bästa. Önskar bara jag kunde vara hemma i Halmstad och bli bjuden på mammas underbart goda mat.

Åh jag kan bli tokig på det här att jag inte vet vad jag vill göra. Vad gör jag om jag kommer in på juridik i Uppsala eller Lund, ska jag ta det? Vill jag ens flytta härifrån.. En sak har jag nog dock blivit rätt säker på och det är att jag inte kommer fortsätta på det här programmet. Jag tycker inte att det känns rätt och skulle det inte drastiskt ändras de närmsta månaderna så är det nog så det får bli.

Kärlek <3

bästa flickorna

Kärlek till fina fina Vicks.

Så, helgen är rätt händelserik hemma i Halmstad. Syster som fyller år imorgon och sen fars dag på söndag. Dessvärre är jag ju kvar i Sthlm men mina kära föräldrar kommer ju nästa helg så pappa får firas lite extra då istället. Och syrran kommer upp i början av december, hon får helt enkelt firas då!

Fred Åkerström - Jag ger dig min morgon

Civil Twilight - Quiet in my town

Jag sitter och funderar över om jag ska ställa in min PT träning imorgon.. Just nu känns det ju bättre och det är på eftermiddagen så det skulle ju funka men är sååå drygt att träna när man blir andfådd bara av att resa sig upp typ. Åh jag kan inte bestämma mig, får fundera lite till på det. Ikväll ska jag bli bjuden på middag, så det är alltid en tröst när man är sjukis. Bästa bästa S.

Nej dags att göra sig i ordning, ska möta upp Tottie när hon slutat jobba :)

Annars så jobbade jag på NackaForum idag vilket var mycket trevligt. Bra personal och bra respons. Där kommer jag definitivt ta fler pass. När man är i en sådan butik, det är då man saknar H&M. Bara trevliga kunder, lagom lugnt och man har tiden att göra saker.

Nej nu sitter jag och frossar i soffan, bäst att hoppa in i en varm dusch!

En inte så pigg Camilla..

Jag hade ett pass med min PT idag, åh herregud säger jag bara. Hon är typ superwomen eller något jag vet inte men så trött som jag va efter 55 min har jag typ aldrig varit. Hon är lätt värd varenda krona! Nu gäller det bara att jag tar tag i min egen träning också, denna veckan har jag verkligen inte hunnit, men nästa så!

Nej nu ska jag gå o lägga mig så min kombo får lite lugn och ro :)

Det är verkligen tack vare OTH som jag hittat all denn underbara musik jag lyssnar på!

Idag hade jag äntligen lite sovmorgon, första dagen på hela veckan och efter att ha varit uppe fem i onsdags kändes det rätt skönt att få sova ut lite. Dock kan jag inte ligga och såsa hela dagen då jag har en del i mina böcker att läsa.. Tänkte åka in till Tottis jobb och läsa, funkar ju inte att göra det hemma i vilket fall så. Dock är båda böckerna på engelska så det lär ju ta sin lilla tid för mig att ta mig igenom.. Hade tänkt jobba i helgen, tror jag säkert intresseanmälde mig på 8 pass, inte ett enda fick jag! Sjukt. Men men får väl se det som så att det blir mer tid till att plugga istället, vilket jag iofs behöver men jag skulle behöva lite pengar i december också så.

Nej nu ska jag försöka kolla lite på de serier jag inte hunnit med, varit en hektisk vecka nu när jag tänker efter. Men det är bara roligt, äntligen börjar allting kännas lite lättare och roligare. Sen att det är helt fantastiskt väder idag gör ju inte saken direkt värre!

Jag och Tessies häst Rosie, saknar verkligen ridningen!

Igår fick jag träffat söta Sofia en liten stund, som för övrigt blivit helt galet fin i håret. Ginger! Men  nu börjar jag bli jätte osäker vad jag vill göra med mitt hår.. blond, rött eller chokladbrunt? Någon som har ett förslag?

Gjorde ju som sagt lussekatter igår och dem blev riktigt riktigt goda, sjukt nöjd med mig själv var jag. Jag har alltså inte bara fått mammas matlagningsgener utan även bakgener! Härligt.

Läser en riktigt intressant kurs i skolan nu, komparativ politik. För en gångs skull tycker jag det ska bli kul att gå på föreläsningar, så det känns riktigt skönt. Nej nu ska jag fortsätta äta min glass innan den smälter!

Jag lyssnade som besatt på Saybia ett tag, mycket tack vare att Hanna skickade Fool's Corner till mig. Saybia är också ett band som jag bara älskar. S sa till mig att han tyckte att jag hade grymt bra musik smak. Det är en av de finaste komplimanger jag kan få och det innebär också att han har bra musiksmak. Det är bra. S får mig att må mycket mycket bra just nu. Han är bra. Mycket bra.

Måste skänka en liten tanke till bästa Johanna som åker till Sydamerika imorgon och kommer inte hem förrän 23 mars! Jag kommer sakna henne som en tok, men också vara avundsjuk över hur fantastiskt underbart hon kommer ha det, jag hoppas verkligen att det blir en resedagbok så man kan följa hennes härliga äventyr!

Bästa Johanna i somras när vi fånga fisk!