So far away from where you are.

Jag tar mig en paus i mitt tentapluggande för två inlägg och lite mat. Smart. Det där med motivation är lika med noll. Jag har min första salstenta och jag har inte ens ångest. Jag får nästan lite ångest för att jag faktiskt inte har ångest. Kan det verkligen vara så att efter att ha gått på alla föreläsningarna och gått igenom alla gamla tentor där vi kunde svaren så är jag i hamn? Det va svårt att ladda om efter 6 timmars intensiv plugg igår. Herregud. Jag har min första salstenta och jag har tid med inte bara ett, utan två inlägg. Jag antar att det är jag i ett nötskal.
Något som jag blivit förundrad över under den här kursen är landet Iran. Jag kan inte mycket om dem länderna men ska ärligt säga att jag alltid tänkt att det är islamiska länder med väldigt annorlunda lagar och regler. Inte ens när S sa att hälften av folket i Iran inte är troende avfärdade jag det med ett jaja visst typ. Sen läser jag om Iran, att var en anti-religiös linje i landet tills 1980 då landet togs över av muslimerna. 1980, jag blev helt paff, det är ju bara trettio år sen vilket jag aldrig hade trott! Att folket ville ha en reformation av det nuvarande och trodde att det skulle bli bättre medan de egentligen bara fått det sämre. Iran är också det mest komplexa statsskicket av de länder vi läser om och har verkligen börjat fascinera mig något enormt. Tänk vad sjukt intressant att få vara med och kriga om steningen mot kvinnor. Att kunna förändra något. Jag kan bara säga att jag är så sjukt glad över att jag är född i denna delen av världen. Det ska man vara tacksam över mer än en gång.
För att lätta upp stämningen lite kan jag påpeka att jag knappt kan gå efter ett sjukt givande pass med min PT. Jag tycker verkligen att hon är så grym och hon ger mig också lite creed. Hon tyckte att jag va väldigt inspirerande att träna då jag aldrig gav upp och alltid kämpade allt jag kunde. Jag menar, idag va jag nära att trilla ihop med 18kg på ryggen i utfall när benet inte höll längre. Jag är så sjukt stolt över mig själv att jag gör det här. Det är allt som räknas. Jag mår så himla mycket bättre.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0