Igår när jag låg och pratade med bästa sambo innan det va dags att somna slog det mig. Hon sa att jag som vän va väldigt ärlig och rak och ingen direkt tissel tasslare. Men det är för att jag faktiskt vågar vara ärlig och rak mot just henne. Det är många vänner som jag hellre går undan för men jag känner att jag har den relationen med Therese att hon vet att jag inte menar illa när jag ibland är brutalt ärlig. Det är faktiskt för hennes eget bästa. Jag önskar att någon hade varit sådär ärlig mot mig när jag som mest behövde det för några år sen. Jag tror jag numera faktiskt kan framstå som lite känslokall men egentligen så gör det mig inget, för jag hoppas att de personer i mitt liv som jag älskar faktiskt vet det och märker det. Men numera ska man förtjäna att vara i mitt liv annars kan det kvitta. Så tycker jag alla borde resonera. Man är värd så himla mycket bättre än vad man tror. Men det har tagit mig en lång och smärtsam process för att komma dit, men jag är där och jag kunde faktiskt inte må bättre.