Jag träffade världens bästa Sofia igår på en lång och underbar fika. Vi pratade om allt möjligt och kom in på en gammal party kväll vi hade där både det ena och det andra hände. Jag har till och med en film ifrån det och oj oj oj vad vi skrattade när vi kom ihåg alla sjuka saker som hände den kvällen. Underbara Sofia, jag saknar henne så det gör ont ibland. Kom på att jag inte riktigt trivts i denna staden sen hon flyttade. Det kom till mig för någon vecka sen att utan henne har jag känt att något här uppe inte riktigt är hundra. Men nu har jag kanske träffat någon som får mig att må bra, jag vill inte berätta för mycket för det är fortfarande nytt och man vet aldrig hur det blir men S har efter mycket om och med fått mig att öppna mitt hjärta för någon annan igen. Jag trodde inte det skulle hända och hade det inte varit för Sofias fina ord hade jag nog inte gjort det heller. Men jag ångrar inte en sekund att jag öppnade mig och gjorde mig sårbar. Efter M har jag inte velat vara med någon, jag har inte vågat. Jag har tänkt att jag är starkare själv. Men man är inte det, oavsett vad så går det inte att komma ifrån att det är mysigt att ha någon att hålla handen i vintermörkret. Så oavsett vad som händer med S så är det precis det här jag behövde för att komma ut ur mitt skal. Jag är lycklig. Han gör mig lycklig.

Min bästa vän är super fin i sitt nya röda hår :) Kul att jag ska bli blond igen när hon blir röd ;)