Jag är hög. Hög på livet och allt vad det har att erbjuda mig just nu. Jag är förälskad, i staden, i vännerna, i jobbet. Äntligen delar jag mitt liv med människor som tycker om mig för den jag verkligen är, det är varken mer eller mindre. Det är sanningen. Det är jag. Jag har hittat tillbaka. Förr har jag varit bitter, bitter på hur jag hanterat mitt liv och hur jag inte gjorde slag i saker tidigare men samtidigt, hade jag inte gjort det hade jag inte suttit här idag och varit så lycklig som jag faktiskt är.

Sitter och tänker på mina vänner, hur det hade sett ut om jag kommit upp hit under andra omständigheter, Sofisen i synnerhet, hon hade varit dåligt inflytande på mig. Kan inte annat säga än att jag är glad att jag kan vara med henne hur ofta jag vill, för i hennes sällskap mår jag bra. Som hon själv skrev; "
vi är inte bra för varandra.. Eller så är det kanske just det vi är" 

Jag vet att vi är bra för varandra.

Saknar lillkillen där hemma :(