Eftersom det ändå va såpass stor skillnad mellan oss i ålder så va jag fortfarande rätt liten när hennes tonåring rusade fram. Jag minns att jag inte vågade gå upp på morgonen när hon skulle till skolan för hon var oftast jätte arg och skrek på mamma och pappa skrek på henne för hon alltid va sen. Hon kastade hårborstar efter en och det räckte att man andades fel för att hon skulle bli förbannad. Eller de gångerna när hon blev så arg på mamma och pappa för de tyckte hon pratade för mycket i telefon och hon satte sig i källaren och pratade istället. Min syster va en typisk tonåring med allt vad det innebar. Det va nog en fröjd för mina föräldrar när jag dök upp i tonåren och va lugn.

När min syster gifte sig var det absolut självklart för mig att hålla tal. Hon är en av de viktigaste människorna i mitt liv och jag älskar henne över allt annat. För ju äldre vi blivit desto bättre vänner är vi. Jag tror att man behöver växa upp för att lära sig att uppskatta varandra. Vilket vi verkligen har gjort. Från att ha kastat ut mig från hennes rum när hennes kompisar va där till att gå ut och dricka och festa tillsammans. Jag är så glad över att min syster är så fantastisk som hon är. Jag skulle vara mer än stolt om jag blev en så bra mamma och fantastisk människa som min syster är. Sofia, eftersom jag vet att du läser det här ska du veta att jag har inte kunnat ha en bättre syster!! <3

När vi var små och söta (iaf jag) och Fialisen tvunget ville ha hockeyfrilla haha ;)

På min systers bröllop, min fina fina syster. Jag fällde en och annan tår. Det var så vackert, hon va så vacker.