Tell me, we both matter, don't we?

Jag hade en halvt sömnlös natt i natt. Vaknade hela tiden och hade svårt att somna om trots att jag va jätte trött. Fick tid att tänka lite. Jag har vänner som har lite svårt med singellivet. Jag kan verkligen förstå dem samtidigt som jag inte kan det. Jag älskar att vara singel och jag har alltid varit en singelperson medan mina vänner alltid varit förhållande tjejer. Det är klart att det är mysigt att ha någon att åka till, vara med och mysa med. Någon som tycker om en. Men varför vara med någon som inte tycker om dig för exakt den du är? Efter allt tog slut med M bestämde jag mig för att jag inte skulle vara med någon förrän någon accepterade och älskade mig för den jag är. Jag vill inte att någon utav mina vänner ska ändra på sig för någon annans skull, aldrig. För mina vänner är precis sådär fantastiskt fina och speciella på sitt alldeles egna vis att jag nästan blir alldeles bedrövad av att de vill ändra på sig för att någon kille ska vilja ha dem..
Ibland får jag lite dåligt samvete för att jag träffat S, inte för att mina vänner inte är glad för min skull för det vet jag att dem är, utan för att jag hade önskat dem någon. Sen vet jag ju att S inte skulle vara rätt för någon av dem och att jag är så tacksam att det faktiskt finns någon som uppskattar även mina lite sämre sidor. Som kan skratta åt mig (på ett bra sätt såklart) och som kan förstå mig och inte döma. Jag önskar det till mina vänner så himla mycket. Det känns orättvis att jag som minst ville träffa någon va den som faktiskt träffade någon. Samtidigt går det inte att tänka så det vet jag, men jag vet att de killar som hittar mina fina vänner kommer vara de lyckligaste i hela världen. Så bra är mina vänner. Precis som dem är, utan att ändra på sig.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0