Som vanligt har jag svårt att sova och då min älskade vän Sofia först kommer lämna för en härlig månad i LA och senare även Haag för en längre tid (sisådär 3-4 år) så tänkte jag ändå passa på att tillägna ett litet inlägg till henne.

Jag träffade Sofia en dag på jobbet, såhär i efterhand är jag inte ett dugg förvånad att vi fann varandra allra första dagen och inte heller kändes det konstigt när jag träffade henne andra gången på jobbet när vi båda va lediga och jag uppriktigt va glad över att träffa henne! Det va så naturligt mellan oss (ja jag vet det låter som jag är kär haha men så är hon ju typ som min flickvän också hehe) och därifrån bara fortsatte det. Jag minns våran första egna fika, hur vi satt i flera timmar och bara pratade. Hur vårt intresse för OTH va lika enormt, hur präglade vi var och hur lika vi faktiskt va. Jag visste redan då att hon skulle bli en av mina bästa vänner. Vilket hon också är. Trots att hon ibland kan vara för högljudd, ta för mkt plats, ha minnesluckor om allt som händer på fyllan och ibland pratar för mkt för hennes eget bästa så är hon alltid sig själv och det är nog det jag gillar allra bäst med min vän Sofia. Hon är alltid sig själv, om man gillar det är upp till en själv, jag vet iallafall att jag älskar det och jag älskar min fina vän precis lika mycket. Vi är lika men ändå så olika. Har spenderat stor del av min tid med henne sen jag flyttade till sthlm och jag vet att jag faktiskt kommer känna mig väldigt ensam utan henne ett telefonsamtal ifrån. Trots att hon gjort mycket dumt har hon alltid funnits där och peppat en och fått mig att må bra.

Så Sofia Gyllenhammar; jag är grymt stolt över dig. Jag vet att du kommer klara varenda hinder som sätts framför dig med bravur och jag vet också att du kommer rocka fett, så som du alltid gör! Jag kommer sakna dig!


En spårad kväll, på onsdag kör vi igen!!