Borde egentligen fortsätta packa men tog en liten paus för att sätta mig vid datorn. Hade någon frågat mig igår på dagen om jag ville åka tillbaks till Sthlm hade jag sagt nej. Inte alls. Jag handlade utan att tänka, även om pappa brukar säga att jag inte ska tänka för då blir det fel haha ;) Nej men jag råkade ställa till det men sen fick jag rett ut lite och nu vill jag inget hellre än tillbaks! Jag älskar mitt liv här nere men jag vet varför jag flyttade då för ett år sen. Jag har ifrågasatt Sthlm många ggr men ju mer tiden går desto mer rätt är det att vara där.

Min syster sa en sak när vi va ute och käkade. Att hon hatar att visa sig ledsen inför andra. Att hon aldrig gråter när någon annan ser. Började rannsaka mig själv. Gud vad lika vi är jag och min syster. Mår jag dåligt så äter jag upp det och visar inte det. Jag har börjat släppa på det och kan säga till några av mina fina vänner att jag inte alltid är på topp. Men det är inte många av mina vänner genom åren som sett mig gråta (vi räknar inte snefyllor haha) och det är nog så jag vill ha det. Jag tror att mina vänner uppe i Sthlm se mig som den glada och positiva, någon dem kan vända sig till när det är ngt. Jag har lärt mig mycket de senaste tre åren, men framförallt så är mina vänner allt för mig. När ni mår bra så mår jag bra. Tack för att ni gör mitt liv så himla mycket bättre.