Idag har jag pluggat, hör och häpna. Har blivit så förslappad den senaste månaden nu när jag varit hemma att det va dags att ta tag i det igen. Vilket kändes skönt, även om det bara va två timmar så va det två timmar mer än ingenting. Att ta sig upp ur den här nedåtgående spiralen som jag ändå känner att jag befinner mig i kan bara göras genom att ta tag i saker. Jag vet ju med mig om att jag blir ännu slappare ju mindre jag har att göra. Slutsats; jag är en sån som måste ha massa saker att göra för att må bra. Iofs ingen nyhet, min syster är ju precis likadan.