Someday you will ask for me by name

Vad ska man säga, helgen alltså. Den levererade. Inte så lite heller! Jag hamnade i säng klockan 8 på lördagsmorgonen efter att min fina seminariegrupp styrt upp en helvetes fest! Gud vad jag kommer sakna dem. Tur att jag iaf kommer få se ngt av deras ansikten denna terminen. Anyway, jag styrde upp förfest här hemma. Tydligen sjukt uppskattat medan jag tyckte det va väldigt uppskattat att alla ville komma och dela med sig av deras fina sällskap. Det blev en massa knäppa konversationer och jag är numera några vänner rikare. Vilket är så fantastiskt fint och det som för mig kännetecknar min tid i Sthlm. Möta fina människor. Jag slutar aldrig att förvånas. Just därför har jag även bestämt mig för att det gamla som faktiskt inte ger mig ngt längre ska bort. In med det nya så att säga. Rädslan för att bli ensam försvann lika fort som den kom.
Vi dorg till Ett ställe, dansade till stängning, sen vidare till Solidaritet för att sedan entra donken och sedan hemgång. Hur jag lyckades komma i säng så sent är ett mysterium men kul var det banne mig! Lördagen bjöd på en härlig ångest och bakfylla som ersattes av några glas vin och helt plötsligt en utgång igen. Sara har med andra ord ett väldigt dåligt inflytande på mig. Jag kan summera helgens bravader med att jag har ögoninflammation. Dvs, jag måste ha mina gamla glasögon på mig! Det är en mardröm vill jag lova, som tur är hade mina nya kommit så mamma och pappa skickade dem så fort de kunde igår så förhoppningsvis är det här sista dagen jag ser ut som en tönt. Droppar har jag också fått, men inga linser får användas den närmsta vecka. Kanske är lika bra, jag har liksom festat för ett par helger framåt. Säger jag idag, på fredag lär det vara en annan visa.
Jag kan bara sammanfatta det hela med att jag är så nöjd med mitt liv. Med de människor jag valt att ha i mitt liv, med de val jag gjort de senaste månaderna. Min mamma påminde mig om att jag borde vara stolt över mig själv, hur jag har klarat av vissa omöjliga situationer. Ibland är det bra att ha peppande människor runt en. Som Johanna till exempel, som lämnade mig med en fantastisk fin mening som fick mig att fälla en tår och samtidigt le hela kvällen sen. "Jag är så stolt över att ha dig som min vän". Det var bland det finaste någon sagt till mig och det träffade precis rätt. Och jag är självklart fruktansvärt stolt över att ha Johanna i mitt liv.
Ge mig sommar!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0