You make it easier to be me.
Jag är så dålig på att uppdatera. Livet hände typ. Detta fantastiska liv som på något vis bara blir bättre och bättre. Jag känner att jag börjar bli en sån man vanligtvis kräks på, som bara pratar om hur underbart livet är med inga bekymmer. Det bara känns så just nu. Jag visste att 2012 skulle börja bra, jag kände det på det. Allt handlar om inställning och min inställning förvånar mig sjukt mycket. Till och med igår, när jag va bakis och konstig i hela kroppen och fylleångesten låg lite halvt gömd under skinnet va hela världen underbar. Nej nu ska jag sluta innan jag kräks på mig själv.
Egentligen är jag mer ensam än jag varit på väldigt länge och ändå har jag aldrig känt mig så älskad som jag gör nu. Visst är det spännande ändå, att det krävs bara ett fåtal personer som kan se till att du vet att du aldrig är ensam. Jag har fem sånna fina tjejer. Fem tjejer som gör mitt liv. På helt olika sätt vilket gör det hela ännu mer fantastiskt.
Jag mår så mycket bättre när jag är ensam. Har alltid sett mig ensam, har alltid behövt min egentid och alltid älskat mitt eget sällskap mest av allt. Kanske för att jag inte har bra erfarenheter av att dela livet med någon eller helt enkelt för att det alltid passat mig att vara själv. Så möter du någon som helt plötsligt ger dig hopp om att livet faktiskt är finare att dela med någon. Den känslan är så fantastiskt fin!
Kommentarer
Trackback
